Hej. 
Jaa det var väl ett tag sedan jag skrev här. Det händer inte så värst mkt mer än att vi går och väntar på att lille plutten vill titta ut från mammas mage!   
Det är krämpor o gnäll dagarna igenom med andra ord!
Stackars Otto     men tror han är rätt duktig på att "stänga av" allt gnäll. 

Jahapp, var på ultraljud idag 35+5 är vi idag. Han väger exakt 3 kg, en normal vikt för denna veckan och så, kändes skönt.

Men OOOPS!!  
Mitt i allt så hojtade läkaren till o sa "han ligger ju med rumpan ner" ..
Jahadu...!? ehm 1000 frågor... o både min o Ottos haka låg ungefär på golvet. Han har legat med huvudet ner dom andra gångerna vi varit där så dom var helt säkra på att han skulle bli kvar där tills det är dags för förlossning! Men TJIII fick vi!

Aja, på torsdag ska vi dit kl 8 på morgonen jag måste vara fastande utifall att,.. då ska dom sätta nål i handen.. kolla ctg,ultraljud och ge mig spruta och försöka vända honom.. usch ser inte fram emot det. Det sägs att det är sjukt obehagligt och kan göra ont!
Dessutom är det bara 50% chans att han kan bli vänd, om han inte vänder sig så blir det planerad kejsarsnitt  
Men på torsdag gör dom väl bara ett försök till att vända honom, han kan tydligen lätt bli stressad då avbryter dom allt.
Märker dom någon skilldnad på hjärta eller något annat så kan det tillomed bli kejsarsnitt DIREKT PÅ TORSDAG   så därför sa dom till oss att ta med förlossningsväskan utifall att! 

Usch jag har aldrig direkt varit nervös vad dom än skullat göra med mig på sjukhus när jag legat inne eller alla besök där, men helt plötsligt känns allt så känsligt och jobbigt.. är det "mammarollen" som spelar in för att det handlar om det lilla livet!? Antagligen!

Nu blev det ett ganska långt inlägg, kändes skönt att skriva av mig. Kanske det som behövs för att lätta lite på sinnet!  

Nej nu tänker jag inte skriva mer !
Ha de gott!
tjoobapp